Skapare av heliga rum. Väktare av Yawaraní-arvet och Yawanawás andlighet.
Medicinkunnig man. Förvaltare av det heliga ceremonirummet.
Jag heter Pekã Rasu Yawanawá (Valdemir Vicente Brandao) och är född 1970. Jag är en av de andliga ledarna i Aldeia Yawaraní, i urfolksterritoriet Rio Gregório i Acre, och den äldste sonen till den stora pajén Yawaraní. Jag var också en av hans tre sista elever.
Min muká-diet, en stark initiering på Yawanawás andliga väg, pågick i ett år. Under den tiden avstod jag från bland annat rött kött, socker, rent vatten och sexuellt umgänge, och tillbringade långa perioder i ensamhet i skogen. Det blev en djupt klarläggande period för min väg och min livsuppgift.
Min far gick bort precis efter att jag hade avslutat min dieta. Efter det förändrades mitt liv. Jag valde att ägna mig åt studiet av medicin, åt att föra vidare Yawanawás andliga traditioner, ceremonier och läkande arbete, och åt mitt folks kultur och spiritualitet.
Detta val gav mig möjlighet att fortsätta linjen vidare, där jag tillsammans med min familj fördjupar studiet av mediciner, sånger och böner. Tillsammans skapar vi vackra ceremonier och sjunger för att stödja läkningen hos många deltagare.
År 2023 öppnade jag mig för bönerna (vana) i den andliga dietpraktiken (samakei), som ett svar på den mission min far lämnat vidare som arv. Varje dag fördjupas min kontakt med arbetets helighet, och jag lägger alla mina resurser på familjen, den andliga uppgiften och skapandet av Pekã Rasu-rummet.
Pekã Rasu är ett andligt centrum med en läkande växtträdgård mitt i Amazonas regnskog, tio minuter från Yawaraní med båt. Här kan deltagare gå in i retreat och stillhet, praktisera andligt arbete, genomföra initieringar och heliga dieter, och få en stark möjlighet att återknyta till naturen.
Namnet Yawanawá betyder ”folket av vildsvinet”. Det är ett urfolk på omkring 1 500 personer som lever i nio byar längs Gregóriofloden i delstaten Acre, djupt inne i den brasilianska Amazonas. Till skillnad från många andra amazonska grupper, som är utspridda på olika platser, lever Yawanawá på samma territorium och talar samma språk. De kallar sig själva vildsvinsfolket eftersom de alltid håller ihop, både i jakt och i livet i stort.
Deras försörjning bygger fortfarande främst på jakt och fiske. Under torrperioden organiseras fisketurer där nästan hela samhället deltar, och dessa blir viktiga sociala händelser – något som Yawanawá själva beskriver som ”matfestivaler”. De använder olika växtgifter som, när de läggs i vattnet, får fisken att stiga upp till ytan och därmed blir lättare att fånga. Under regnperioden, när stora djur lämnar tydliga spår, blir jakten en av de viktigaste källorna till föda.
Enligt det brasilianska socio-miljöinstitutet är de viktigaste grödorna från odlingarna kassava, majs och banan. Genom agroforestry odlas också bland annat ris, sötpotatis, papaya, ananas och sockerrör.
Deras sociala organisering bygger på matrilokal bosättning, en stark familjestruktur som håller samman byarnas ekonomi och ger socialt stöd åt alla medlemmar. De traditionella bostäderna är cirkelformade och byggda av trä och halm, utan avskiljande väggar, med elden placerad i mitten.
På 1500-talet skedde Yawanawás första kontakt med västerländskt samhälle under ledning av deras anfader Antonio Luís Pekuti. Perioden präglades av övergrepp mot folket, däribland förslavning under gummibaroner.
Regelbunden kontakt med andra brasilianare kom först för två generationer sedan, när gummibönder drog norrut i jakt på mark och gratis arbetskraft. Under lång tid överlevde de genom arbete på plantager. När gummipriset föll kraftigt under mitten av 1900-talet började de i stället sälja urucum, en taggig frukt vars frön ger ett rött färgämne som används i läppstift, ögonskuggor och bronzers.
På 1980-talet ledde hövdingen Biraci Nixiwaka Brazil sitt folk i kampen för att få de ursprungliga territorierna erkända, och Yawanawá blev det första urfolket i delstaten Acre som fick officiella rättigheter till sina marker.
År 2006 blev Yawanawá den första stammen att inviga en kvinnlig shaman, Hushahu Yawanawá. Beslutet auktoriserades av ledaren Raimundo Luiz (Tuíkuru), med stöd av den legendariske äldste pajén Tatá Yawanawá.
Även om Yawanawás shamanism i dag ofta förknippas med läkande, hade pajéns uppgifter förr en bredare roll och berörde även kulturens andra områden, som krig och jakt. De traditionella helande ritualerna omfattar uni, deras allra heligaste dryck, mer känd som ayahuasca, samt rumê (rapé), en traditionell användning av tobak blandad med aska från Tsunu-trädets bark.
Andra viktiga Yawanawá-mediciner är kapum (kambó), som delas i traditionella ritualer för andlig rening, förnyelse, kroppslig rening och läkande; Sananga, gjord av bark från roten av Tabernaemontana-släktet och använd för att öppna det tredje ögat och den inre synen samt belysa undermedvetna mönster; och Sepá, ett rökelsemedel gjort av sav från ett träd som används för att skydda och rena rummet från negativa energier, ofta i ceremonier.
Ett av de mest slående dragen i Yawanawás konst är mångfalden av kroppsmålningar, kênes, som används flitigt under Mariri-festivalen. De vanligaste färgämnena är urucum, ett rött pigment från fröna av växten Bixa orellana, och genipapo, som ger ett mörkblått eller svart pigment. Båda kommer från skyddande frön och blandas ibland med en väldoftande harts för att färgen ska fästa bättre på huden.
Yawanawá är specialister på hantverk, sång och musik, och de för vidare traditionella berättelser i en modern tolkning. Deras sånger berättar om banden till landet, vördnaden för andarna och urfolksgemenskapens motståndskraft inför samtida utmaningar. Musiken består vanligtvis av sång, gitarrer och trummor.