Om kyskhetslöften och livet

Detta är den tredje delen i ett tredelat samtal som utforskar varför sexuella tankar, fantasier och drömmar kan fortsätta att uppstå även efter att någon har avlagt ett livslångt celibatlöfte.

Här presenteras ett mediterande, snarare än förnekande, perspektiv. Sexualiteten behöver enligt detta synsätt inte förtryckas; dess energi kan i stället omvandlas till skapande. En musiker förvandlar kraft till musik, en dansare till dans och en konstnär till form. Människan är i denna förståelse inte här enbart för att fortplanta sig, utan för att föda fram något högre och mer meningsfullt. Inbjudan är att röra sig bortom de lägre uttrycken och låta energin stiga först in i kärlek och sedan, bortom kärleken, in i bön.

I stället för att kämpa mot inre krafter uppmanar undervisningen till acceptans, glädje och förvandling. Lidelse beskrivs som den lägsta formen av sex, kärlek som ett högre steg och bön som den slutliga förskjutningen. En mediterande människa, sägs det, kan göra denna övergång utan konflikt och i samklang med alla energier. I centrum för denna vision står skapandet: musik, poesi, konst, keramik, skulptur och varje aktivitet som ger liv åt något nytt.

Texten tar också tydligt avstånd från förtryck och moralisk stelhet, och avvisar traditioner som kväver sexualiteten i stället för att förstå den. Talaren värdesätter klarhet och direkthet, och föredrar enkel sanning framför artiga omskrivningar eller abstrakt moral.

Därefter följer en humoristisk anekdot om en sannyasin som bor på ett nedgånget hotell och tvingas dela rum med en vacker naken blondin. Efter upprepade inre strider ger han till slut upp motståndet och äter lugnt den frukost som väntar i rummet. Skämtet blottlägger spänningen mellan förnekelse och enkel acceptans.

Även en zenberättelse får plats, som ett lekfullt svar på frågan om munkars sexliv: “Well” — ett ordspel som både kan betyda “ingen” och “nunna”.

Med återgång till undervisningens kärna framhålls att sexuell energi inte är en fiende utan en vän och en källa till skapande. Texten betonar att skaparkraften i sig är djupt sexuell till sin natur. När en konstnär försvinner in i en målning eller en dansare blir ett med dansen uppstår ett tillstånd av glädje som kan liknas vid orgasm — ofta djupare, längre och mer fullständigt. Därför lyfts dans och musik fram som naturliga, spontana sätt att omvandla sexuell energi.

I slutändan uppmanar texten oss att möta sexualiteten med tacksamhet snarare än avvisande. Därigenom blir man mer skapande, mer levande och mer öppen för en djupare förvandling av energi.

* Citat från Oshos videotal I Am That. Utdraget har översatts av Ojas Meditationscenter.